Fick nyss reda på att jag fått en liten kusin :)

Det blev en liten kille och jag som trodde de va en tjej 

Så ska få träffa den på måndag

Jag är så bebissjuk!! 

Jag är så sjukt besviken på mina så kallade vänner!

Gick upp på en fest igår för att säga grattis till mina vänner som fyllt 20 men  när jag kom upp så ignonera dom mej totalt.

Dom satte sej i ett annat rum men jag satt och pratade med andra som var där när en jäävla flickvän till en av dom sa att jag inte var välkommen dit!

Liksom dom sa ju aldrig att jag inte fick komma upp dit. 

Blev så sur så stannade en stund och pratade men sengick jag ut och tog en cigg bara för att lugna ner mej.

Då kom en av dom som fyllde år och jag sa att dom kunde dra åt helvete allihop för dom sket ju för fan i att jag kom upp för deras skull. 

Kan bara säga att nu när jag skriver det här skakar jag för att jag är så arg och besviken.

Man gör fan inte såhär mot en vän!

Men jag går vidare för jag är värd så mycket mer än vad dom kan erbjuda mej.

Är så glad att jag har en kille som aldrig skulle göra såhär mot mej.

Han finns alltid där och är värd mer än guld <3

Blev en riktigt bra kväll.

Satt hos en killkompis och drack kaffe och lyssnade på massa musik.

Det var så länge sen jag träffade honom men vi har riktigt kul tillsamans så imorgon kanske vi ska ta några öl ihop om jag nu inte ska till mina lilla sötnos.

Blir ju en långhelg eftersom jag inte har skola på måndag!

Så fest helgen lång och ta igen sej innan skolan börjar igen.

Det skulle inte sitta fel med jullov nu kan jag säga ;)

Hon står och kollar ut genom sitt fönster på tredje våningen.

Ljuset från bilarna lyser upp hennes ansikte som är hårt sminkat och hennes långa svarta hår så går långt ner på ryggen.

Hon är flickan som alla ser, som sticker ut ur mängden men den flickan som ingen vill vara.

Hon har en stor respekt i skolan och känner alla men vem känner verkligen henne?

Hon kan dricka lika mycket som killarna men ingen vet att det är en flykt från verkligheten som gör så ont att den sliter henne i stycken.

Varje andetag hon tar gör ont i bröstet och hennes hjärta slår extremt hårt i all ångest och om man kollar på hennes hals kan man se hur det pulserar hårt. 

Hon tar ett djupt bloss från ciggaretten och röken försvinner ut genom fönstret.

Hon  tittar upp mot himlen och undrar hur det skulle kännas att försvinna.

Ta sina sista andetag för att sen få vila från allt som gör så ont inom henne.

Hon tar av sej sina kläder och kollar på sin spegelbild.

Hon är otroligt smal, hennes hud är nästan genomskinlig och under den kan man tydligt se hennes revben som sticker ut. 

På hennes armar pryder ärr och nya sår. 

Allt tyder på det hårda liv sm hon har och dom demoner som äter upp henne inuti.

Detta helvete som hon kallar livet som bara ger smärta.

Hon rycker till när det ringer på dörren och slänger på sej en tjock svart tröja och hennes slitna jeans.

Hon öppnar dörren och utanför står Johannes med en kasse öl och undrar om hon vill supa lite  med honom.

Ja alkohol tackar hon ju inte nej till för då kan hon ju glömma verkligheten för ett tag. 

Men det hon inte vet är att helvetet bara har börjat för henne....

Då är man hemma med en koppe kaffe och kände för att skriva ett litet inlägg :)

Lyssnar på blutengel på högsta volym!

Måste bara ner till tyskland och se dom nån gång för dom är så bra!

Har faktiskt fixat mina naglar så nu är dom gröna och glittriga!

Ikväll vet jag inte vad som händer.

Kanske ska  ut med killarna och fixa lite med en volvo 740 men inget bestämt.

Ja jag är en tjej som gillar att skruva med bilar men dock kan jag inte så mycket än men lär mej ju av dom bästa tycker jag så snart kan jag också fixa till dom små bilarna utan problem!

Längtar efter mitt körkort så jag får hem min lilla pärla som just nu står i oskarshamn.

Min lilla volvo <3

Fast nej jag är ingen volvonörd men det är nått fint med dom..

Under hela mitt liv har jag fått kämpa mot folk som tryckt ner mej.

Har så länge jag kan minnas blivit kallad olika saker så som fet, konstig, äcklig m.m

Det gick så långt att jag inte hade någon vän och vissa i skolan slog mej och lärarna gjorde inget.

Dom blundade för problemen.

När jag blev 13 började alla tankar på att ta mitt liv bli på allvar.

Jag började skada mej själv med knivar och rakblad.

Jag levede ett destruktivt liv som bestod av alkohol,sex och rakblad.

Jag gick oftast inte till skolan och när jag gjorde det slutade det med att jag gick hem med hög musik i öronen och med tårar i ögonen.

En gång stod jag på en bro och tänkte hoppa.

Allt var slut och jag stod inte ut.

Men jag vågade aldrig hoppa.

Jag la mej i ett dike och grät och spydde i ren ångest.

Jag fic tillslut hjälp av bup och när jag började gymnasiet så gav jag livet en sista chans.

Skulle folk hata mej så skulle jag ge upp.

Men jag lyckades skaffa några.

Det har tagit mej 5 år att bli fri från rakbladen och nu är jag jävligt stolt över att inte ha skadat mej på över 5 månader.

Jag har fortfarande en lång bit kvar tills jag kan säga att jag mår bra.

Men jag har kommit en bit på vägen mot ljuset.

Jag har underbara vänner som stöttar mej och en underbar familj.

När det gäller alkoholen och sex så måste jag tyvärr säga att jag fortfarande dricker för mycket under helgerna, ibalnd så mycket att folk fått bära hem mej för att sen ligga i panik och spy.

Har vart nära på att få åka in till sjukhus men än så länge har jag klarat mej utan att göra det.

Jag säger jämt att den här helgen ska jag inte dricka men jag finner mej alltid med en öl i handen.

När jag dricker försvinner världen utanför och jag behöver inte känna nån smärta förens jag dricker så mycket att jag får panikattack.

Men jag ska verkligen försöka att sluta upp med det.

När det kommer till det sista som jag skadat mej med, som då är sex så kan jag konstigt nog säga att jag inte är sugen på det alls.

Det känns så att känna att jag kan stå emot den känslan av att ligga med någon bara för att få bekreftelse på att man duger.

Nu kan jag istället tänka på att nästa gång det händer ska det va med någon som jag verkligen gillar och vill ha det med.

Så ja det går framåt här.

En bit är kvar men jag är en bra bit ifrån det helvete som jag levde i. 

Jag vill leva livet och se hur fint det kan vara.

Jag vill nå mina drömmar.

Har jag klarat mej hit så kan jag klara mej dit.

Man ska aldrig ge upp.

Alla har en styrka att bygga upp allt igen.

Även när man sej som svagast.

Det finns något i mitt liv som irriterar mej väldigt mycket på nu!

Den killen jag har börjat gilla är inte så populär bland dom jag umgås med. 

Förstår inte varför för han är världens snällaste,

Men men vissa människor kan inte ta att man är lycklig med  någon annan.

Jag tror jag är kär men vet inte riktigt hur han känner än för har inte riktigt pratat om hur vi ska ha det.

Allt jag vet är att han inte vill ha en massa skit av alla idioter OM vi skulle bli tillsamans.

Men jag känner det att om dom nu vill lägga sej i så kan dom försvinna ur mitt liv.

Acceptera mina val för jag kommer inte ändra på mej

Ensam hemma idag hela dagen.

Någon av mina hundar har kissat på min matta så nu är jag rätt sur så nu får dom vara ute.

Låg vaken till klockan 6 , låg och smsa ensöt person.

Han berättade att han kanske faktiskt kände något för mej.

Jag har kämpat för att visa mitt sanna jag för honom.

Så nu kan jag inte va lyckligare!

Hoppas att det blir något för han är verkligen en bra kille.

Wow jag har hittat en bra kille!

Han får mej att må så mycket bättre och stöttar mej genom mina jobbiga tider.

Jag tar verkligen åt mej av allt han säger  och det har jag aldrig gjort tidigare.

Men jag vet inte om man ska offra vänskap för kärleken.

Får se vad som händer.

Jag får nog fundera över hur jag vill ha det.

Hur som hellst är han underbar och lyser upp mitt liv <3