Det här är en saga ut slut.

Den som aldrig var,är eller kommer att vara.

Sagan om tjejen som söker sin prins men prinsen vill inte slåss för henne utan håller sej undan och lägger ner sitt svärd.

Tjejen som skriker på hjälp mot den onda draken men hennes räddare i nöden är rädd och låter henne vara fångad i tornet av draken.

Men flickan ger inte upp hoppet om att en dag kommer prinsen att plocka upp sitt svärd och slåss mot draken för att rädda henne.

Men hur länge kan en saga hålla på utan att det händer något?

Vad händer när handlingen ebbar ut för det händer inget?

Hur länge kan tjejen hålla hoppet uppe på att hennes prins kommer att förstå att det är han som måste rädda henne.

Han måste välja på att döda draken eller låta flickan dö i sitt torn.

Flickan i tornet börjar undra hur slutet i sagan blir.

Kommer hennes älskade att våga trotsa för att få äkta kärlek eller tänker han leva lika olycklig som hon?

Hon sitter ibland och tittar ut på alla stjärnor på himlen och undrar om han tänker på henne i samma stund.

Hon vill så gärna få hans hjärta och ta hand om det som om det vore gjort av glas.

Han har hennes hjärta och ibland har han slängt det i väggen så det går i tusen bitar.

Men han har också kraften att laga det igen så det nästan blir som innan igen.

När kan man slå igen sagan, lägga boken åt sidan och kanske öppna den en dag då man klarar att läsa hela boken fast handlingen är grå och tråkig.

Bara tiden kan visa om det någonsin blir ett slut och en hel saga.

Ja då var snart detta året slut så tänkte sumera det lite.

Har lärt känna en massa nya personer som har en stor del av mitt hjärta.

Jag har haft en massa skratt, galna fester och kvällar.

Det har vart blod, svett och tårar.

Har fått mitt hjärta krossat och gråtit över det men jag har också känt den där härliga känslan när man är riktigt kär och man verkligen älskar någon.

Rymt iväg till Öland under midsommar med en av mina bästa vänner.

Gjort lite misstag om och om igen.

Förlorat min kära hund.

Åkt massa bil och nästa dött av hjärtattack ;)

Hoppat i vattenpölar kvarteret runt med en killkompis så dom inte trodde vi var kloka.

Var barnslig men även vuxen i vissa lägen.

Hamnat i bråk, sagt förlåt, älskat, skrattat varit arg,ledsen och besviken.

Kollat på balen som mina vänner tog och firat en på studenten. 

Fått vänner för livet men även förlorat en del men våra minnen kan jag fortfarande le åt.

Året har gått väldigt fort och jag kommer minnas det här året som ett bra år.

Det har verkligen gjort mej till en bättre männska och lyst upp i mörka stunder

Till alla mina underbara vänner vill jag bara säga att jag älskar er <3

Sitter och väntar på att min älskling ska komma innan jag ska åka hem till min lilla familj.

Min tax ligger just nu och värmer mina fötter.

Myspys nu innan jag åker bort över jul.

Vet inte hur mycket jag kommer att hinna skriva här nu i jul men ska försöka kunna skriva nått litet.

Igår fick jag smink,kläder (rosa så klart) och en luvtröja i leopadmönster, jag är ju galen i djurmönster ;)

Har färgat håret med så nu är det nästan blont men lite kvar att bleka,, att det ska vara så svårt att få bort det bruna i topparna ..

kanske skulle sätta på en kopp kaffe nu så man vaknar till liv igen :)

Är jag en hemsk flickvän om jag säger att jag önskar mej honom i julklapp?

Nej nu menar jag inte i min säng men få träffa honom och att han sjunger bara för mej :)

Det skulle lysa upp mitt liv väldigt mycket i vinternatten <33

Nu ska jag gnälla igen

Varför kämpar jag hela tiden när folk dömmer efter min bakgrund och dom val jag tidigare gjort.

Nej jag har inte alltid vart en ängel och vet ni vad, det är jag stolt över.

För det mesta man ångrar den dagen när man dör är dom saker man aldrig gjorde.

Jag ångrar inte mina val och jag kommer aldrig hata mina föräldrar för dom val dom gjorde mot mej för jag vet att dom älskar mej bara det att dom inte gjort dom bästa val dom heller.

Men man väljer inte sin familj och jag har inte valt vart jag ska bo men när man ser de med nya ögon så vet jag att det fanns kärlek i dom valen med.

Jag är inte samma person som jag en gång var.

Men folk gillar väll att dömma över det som är dåligt istället för att se hur långt jag har kommit.

Jag har gått igenom dom saker som ingen annan ska behöva göra.

Ingen ska behöva leva med djupa sår som inte läker.

Mina sår i själen syns på utsidan och många kan inte ta det.

Men jag är STOLT över mina ärr.

Det är en del av mej och den som jag en gång var/är.

Jag kan förklara mina ränder och hur det kommer sej att jag första gången tog kniven och drog den över handleden så små ränder av blod kom fram.

Jag kan öppet skriva och prata om allt som har hänt.

Sen hur man dömmer det efter skiter jag i.

jag är öppen person som kan lika mycket skit som kärlek.

Jag ska leva med mina val och det kommer jag göra stolt till mitt sista andetag.

Ta mej för den jag är inte den jag var.

men dömmer du mej så kan du sticka snabbt åt andra hållet för då har du inget i mitt liv att göra.

Döm mej gärna så lever jag under tiden och vad slutet kan jag säga att jag levt mitt liv och lärt mej av mina misstag och av det som gick bra :)

Sitter ensam hemma o har inget att göra.

Sitter o kollar på mtv o tycker synd om mej själv.

Ingen svarar på sms o en enda som gör de har typ mens.

Förlåt att man frågar om man ville hitta på något liksom.

Om inget händer går jag o lägger mej o sover.

Allt är roligare än o sitta o glo på tv.

Jag vill dricka vin men mitt är slut xD

Haha får lära mej att sprar lite i framtiden.

Aja nu ska jag kolla klart

Skriver sen

PUSS

Jag står inte ut med smärtan inom mej längre.

Allt bara rasar och vänner sviker och försvinner trots att man sagt att alltid finnas där.

Jag har en jag kan prata med men vågar inte för är rädd att han skulle hata mej om han fick reda på vd jag nyss gjort.

Men vad ska man göra när man inte längre står ut med all smärta och allt man vill göra är att skrika tills lungorna går sönder men man kan inte för ingen skulle höra.

Ja ni får gärna tycka att jag söker uppmärksamhet om det är det ni vill tro om mej.

Men genom att skriva kan jag få ut dom ord som jag aldrig skulle kunna säga till någon, varken genom tele eller genom sms.

Folk dömmer alltid vad man gör även om dom själva varit där.

Nu känner jag att jag har misslyckats för det jag kämpar med att komma över har kommit tillbaka i mitt liv och jag är rädd för att det ska ta över mitt liv igen för vill inte hamna där igen. 

Var tvungen att skriva av mej lite. 

Sorry att inlägget blev lite depp men men .

Var ute hos min lilla sötnos igår och åkte fiddy.

Fan vad kul det var!

Fast jag körde ju inte då för då skulle fiddyn nog gått sönder.

Sen så ville den inte starta så fick springa igång den så jag satte mej och kollade på med sötnosens jacka på mej :)

Fiddyn gick iaf till slut så han kunde åka hem när jag blev hämtad.

Det var en kul kväll <3